Räkna ut fettprocent – hur gör man det och vad betyder den för hälsan?

Kroppssammansättning

Kroppssammansättning beskriver hur kroppen är uppbyggd i form av fett, muskler, skelett och vätska. Genom att mäta kroppssammansättningen får man en mer detaljerad bild av hälsan än vad vikt eller BMI ensamt kan visa.

En hälsosam balans mellan fettmassa och muskelmassa är kopplad till minskad risk för sjukdomar som hjärt-kärlsjukdom och typ 2-diabetes. Även hur fettet är fördelat i kroppen spelar stor roll för hälsan. Fett som lagras djupt inne i buken, runt organen – det så kallade viscerala bukfettet – är kopplat till bland annat insulinresistens, inflammation och hormonella förändringar som kan påverka ämnesomsättningen.

Genom att mäta kroppssammansättningen och ta hänsyn till fler mätvärden än enbart BMI eller vikt kan man alltså få en tydligare bild av hälsan och hur kroppen mår.

Fettprocent

Fettprocenten beskriver hur stor andel av kroppsvikten som består av fett. Resterande kroppsvikt utgörs av det som kallas fettfri massa, det vill säga allt annat än fett, som till exempel muskelmassa, skelett, organ och vätska.

Fettprocenten skiljer sig mellan män och kvinnor. En kvinna har generellt en högre fettprocent än män, vilket bland annat beror på hormonella skillnader och kroppens biologiska förutsättningar, till exempel kopplade till reproduktion.

Hur räknar man ut sin fettprocent?

Att räkna ut eller beräkna fettprocent och kroppsammansättning kan göras på flera olika sätt. De olika metoderna har varierande grad av noggrannhet och tillgänglighet.

Fettprocentkalkylatorer

Ett enkelt sätt att räkna ut fettprocent är att använda en fettprocentkalkylator. Den här typen av metod ger en grov uppskattning baserad på olika mätdata, som längd, vikt och ibland midjemått.

Fettprocentkalkylatorer kan fungera bra som ett referensverktyg för att följa förändringar över tid, men resultaten bör tolkas med viss försiktighet eftersom de inte ger några exakta mätvärden.

Mätning av kroppsomfång

Mätning av kroppsomfång är en annan metod för att uppskatta kroppsfett. Då mäter man med måttband runt exempelvis midja, nacke och höfter. Metoden är enkel att utföra hemma och kan ge en generell bild av kroppssammansättningen, men resultatet är inte helt tillförlitligt då det finns många felkällor.

Bioimpedans (BIA)

Bioimpedans, ofta förkortat BIA, är en metod som används i många personvågar. Metoden fungerar genom att en svag elektrisk signal skickas genom kroppen, där motståndet används för att uppskatta andelen kroppsfett.

BIA är enkel och lättillgänglig, men resultaten påverkas dock av faktorer som vätskebalans, matintag och tid på dygnet, vilket kan påverka tillförlitligheten. Metoden lämpar sig därför bäst för att följa förändringar över tid snarare än för att fastställa exakta värden.

Kalipermätning (hudvecksmätning)

Kalipermätning, även kallad hudvecksmätning, är en metod där man mäter tjockleken på hud- och fettveck på olika delar av kroppen med hjälp av ett mätinstrument, en så kallad kaliper. Metoden kan ge rimliga uppskattningar om den utförs korrekt men kräver erfarenhet och är mindre tillförlitlig vid högre fettmassa.

DEXA

Inom vården och i forskningssammanhang används mer avancerade metoder för att mäta kroppssammansättning, där DEXA är en av de mest etablerade. Med hjälp av lågdosröntgen kan DEXA mäta fettmassa, muskelmassa och benmassa var för sig, samt visa hur fettet är fördelat i kroppen.

DEXA är en väldigt noggrann metod och används ofta som referens i forskning, men undersökningen är relativt kostsam och kräver specialutrustning. Den ger ännu mer detaljerade resultat än enklare metoder, vilket gör att den främst används inom sjukvården eller i forskningssyfte snarare än för regelbunden uppföljning.

Vad är normal fettprocent?

Kroppsfettet består av både essentiellt fett, som behövs för livsviktiga funktioner såsom hormonproduktion och skydd av inre organ, och fett som lagras i fettväven.

Biologiskt har kvinnor i genomsnitt en högre fettprocent än män, vilket hänger samman med hormonella faktorer och kroppens biologiska förutsättningar kopplade till reproduktion. Med stigande ålder ökar andelen kroppsfett ofta samtidigt som muskelmassan minskar.

Det finns inga exakta gränser för vad som räknas som en ”normal” fettprocent, eftersom den påverkas av faktorer som kön, ålder, genetik och livsstil. Som en övergripande riktlinje ligger fettprocenten för män ofta mellan 10–20 procent, medan kvinnor vanligtvis har en fettprocent mellan 20–30 procent, beroende på ålder och aktivitetsnivå.

Att veta sin fettprocent kan ge värdefull information om kroppssammansättning och hälsa, men värdet bör alltid tolkas i sitt sammanhang och tillsammans med andra mätvärden.

Vad påverkar vårt kroppsfett?

Hur mycket kroppsfett man har och var det lagras i kroppen påverkas till stor del av genetiska faktorer och vår livsstil. Vissa personer har en ärftlig benägenhet att lagra mer fett, särskilt runt buken, vilket kan öka risken för övervikt, typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. Gener kan även påverka hur kroppen reglerar aptit, ämnesomsättning och hur lätt eller svårt det är att gå ner i vikt. Samtidigt innebär en genetisk risk inte automatiskt att man utvecklar sjukdom.

Genom livsstilsfaktorer som kost, fysisk aktivitet, sömn och stresshantering kan man påverka sin kroppssammansättning positivt och på så sätt minska risken för ohälsa över tid.

Fettprocent, BMI och hälsa – hur hänger det ihop?

BMI används ofta som ett första mått, eller index, för att bedöma hälsa och beräknas utifrån vikt och längd. Däremot visar BMI inte hur vikten är fördelad i kroppen eller skillnaden mellan fett- och muskelmassa. Ett högt BMI kan därför felklassificera personer med mycket muskelmassa som överviktiga eller obesa. Samtidigt förekommer det också att personer med ett BMI inom normalspannet har en för hög andel kroppsfett.

Av den anledningen är fettprocenten ett viktigt komplement till BMI, eftersom den ger mer information om kroppens sammansättning. Fettprocent kan bidra till en bättre förståelse av hälsan än vad vikt och längd ensamt kan visa.

Samtidigt har även mätningar av fettprocent sina begränsningar. Resultaten bör därför tolkas med viss försiktighet och alltid i kombination med en helhetsbedömning av hälsan.

Är fettprocent viktigt när man vill gå ner i vikt?

Vid viktnedgång är det ofta mer relevant att titta på förändringar i kroppsfettprocent och på bevarandet av muskelmassa än på den totala vikten. En person kan gå ner lite i vikt men ändå förbättra sin hälsa avsevärt om kroppsfettprocenten minskar samtidigt som muskelmassan bevaras.

Kom ihåg att viktminskning inte enbart handlar om siffran på vågen, utan om hur kroppssammansättningen förändras över tid.

Smarta vågar och uppföljning – så kan Yazen hjälpa

För att följa förändringar i vikt och kroppssammansättning över tid kan digitala vågar fungera som ett stöd i behandlingen. Yazen samarbetar med Withings, som tillverkar smarta vågar som, utöver vikt, även kan ge uppskattningar av fettprocent, muskelmassa och vätskebalans med hjälp av bioimpedans.

Dessa mätningar ger inte exakta medicinska värden men kan bidra med värdefull information om förändringar över tid. Inom Yazen används uppgifterna som ett komplement till den medicinska uppföljningen och alltid i ett sammanhang, snarare än som enskilda värden att tolka isolerat. På så sätt kan både vårdpersonal och patient få en bättre helhetsbild av hälsa och viktutveckling över tid.

Sammanfattning

Fettprocent är ett mått som kan ge värdefull information om kroppssammansättning men är inte ensamt något som avgör ens hälsa. För att få en mer rättvis bild behöver fettprocent alltid sättas i ett sammanhang och ska tolkas tillsammans med andra faktorer som BMI, vikt, livsstil och övriga hälsomarkörer.

En för hög andel kroppsfett, särskilt när fettet är koncentrerat runt buken, är kopplad till ökad risk för hjärtsjukdomar, diabetes typ 2, vissa cancerformer och högt blodtryck samt förhöjda blodfetter.

Genom att se till helheten och följa förändringar i kroppssammansättning över tid kan man få bättre förutsättningar att förstå sin hälsa och därmed kunna minska risken för framtida ohälsa.

‍

‍